Ja vad skall jag säga, jag jobbar på en båt! Visserligen bara som elev än så länge, men åndå. "Min" båt heter United Tina, ett tolv år gammalt tankfartyg med 16 filippinare och 4 svenskar i besättningen. Och så jag förstås.

Te dricks det mycket, kaffe också för den delen men det var inte kaffe denna berättelse skulle handla om. På de flesta båtar brukar det finnas ett utrymme som i vardagliga ordalag brukar kallas för "skit-mässen". Mäss är en matsal, ett ställe där man äter/fikar och skitmäss är ett ställe där man framförallt fikar, men även äter när man har skitiga kläder. Rätt logiskt!

I vår skitmäss finns fyra kokplattor, eller en halv spis kan man säga; plattor utan ugn. På dessa plattor brukar kulinariska läckerheter som nudlar i olika varianter växa fram om kvällarna. Speciellt om man som vi har en kock som är, tja dålig kanske man kan säga? Men egentligen skulle jag vilja använda starkare ordalag.

Plattan längst in till höger är reserverad för en sak; Kannan. Kannan är en sån där 3-liters i aluminium med pip, handtag och lock. Runt om plattan finns en hög kant som kannan passar precis i. För att den skall stå jämt, inte vika av från sin post av något så simpelt som ett oväder som gör att allt annat i båten, som inte är fastsurrat, lever sitt eget liv. Men inte kannan inte, den står tryggt där och pyser ut sin ånga, för vatten är vad hennes buk innehåller. Varmt vatten. Kannan blir aldrig riktigt tom. Ja för så fort hon börjar kännas lätt för man bara pipen till utloppet för den varmvattenberedare som sitter på skottet (väggen alltså) ovanför vasken. Varmt vatten direkt! Mycket praktiskt, på det viset tar det inte lång tid innan det börjar koka. För så gör man. Plattan är naturligtvis alltid på, lite grand sådär. Men när det är någon som vill ha sig en kopp, dras värmen alltid upp så det börjar koka. Det är som det inte är riktigt varmt annars, tycker mina filippinska skeppskamrater.

Det var det varma vattnet. Dör att få te behövs något ytterligare som vi alla vet. Här ombord finns tebladen endast i en form, förpackade i portionspåsar och stuvade på rad i en sån där stor kvadratisk gul kartong. Alla tycks vara nöjda med det, utom jag då kanske. Vill man ha mjölk i, som jag, är den förpackad i en vid burk med rött lock. Är alternativet inget, så går det bra. Tro mig!

Te dricks det ofta, speciellt nu när vi snart kommer in i november och bara kuskar runt här uppe i norra Europa. Men för svenskarna gäller enbart kaffe. Min överstyrman brukar säga att te, det dricker bara bögar och trukar. Den första gruppen vet jag att jag inte tillhör, så jag är väl turk då. Det gör mig inget, bara jag får dricka mitt påste med pulvermjölk!