Sommar 2006, äntligen!

Det är skönt att det äntligen är sommar då det varit en lång vår, både på jobbet och hemma.

Projektet jag leder har nu varit igång under ett år och leveranserna börjar efterfrågas från flera håll. Under hela projektets gång har vi dock saknat mellan 1-2 personer, diskussionerna kring små detaljer har många gånger dragit ut på tiden, kulturella skillnader mellan deltagare från 5 nationer försvårar och grundförutsättningarna ändras kontinuerligt då överlappande projekt startas upp om vartannat. Det är minst sagt en utmanande miljö att leverera i, samtidigt som det naturligtvis också är spännande att få denna möjlighet.

Under 5 långa år har jag gått och väntat på att få en operation av min trasiga axel. Nu i våras fick jag dock rita ett stort streck i taket, fick nämligen en kallelse till operation på en klinik nere i Halmstad. Hade jag fått välja fritt skulle aldrig välja våren som tid för operationen. I praktiken har det inneburit närmare 4 veckors sjukskrivning (lika illa hela året), rehabilitering i 4+ månader, 1 månads försening av att iordningställa båten för sjösättning, 1,5 månads fördröjning innan MCn till slut kom ut ur garaget och Göteborgsvarvet/Stockholm Marathon inställda. Nu verkar det dock som det går åt rätt håll med läkningen, och med lite tur och träning så hoppas jag få tillbaka styrkan och rörligheten inom någon eller några månader. På det smaskiga kortet till höger ser du stygnen efter operationen. :-)

Att få båten i sjön i år var både besvärligare och aningen enklare än tidigare år. Å ena sidan var lacken i betydligt bättre skick i år än tidigare, har ju haft en tid på mig att slipa upp den till rätt finish. Det som gjordet arbetet svårare var naturligtvis min onda axel, dessutom skulle propelleraxeln bytas efter förra årets grundstötning. Utöver detta fanns tre ribbor på fördäck som skulle bytas, finsnickeri tar lång tid om verktyg saknas och båten ligger 1,5 mil från bostaden. Som tur är har jag fått hjälp av flera kolleger (tack Ryan, Markus, Richard, Gunilla och Mia), Fiona och inte minst Pappa. Som bonus hjälpte även Ryans son Eli till som man kan se här på bilden.

Sedan snart 60 år tillbaka har ju familjen ett torp på norra änden av Hökensås, djupt ut i skogen utanför Fagersanna (mellan Tibro och Karlsborg). Det är alltid en fröjd att få komma ut till tystnaden, torpet ligger nämligen flera km från närmaste bebyggelse. Det var därför med blandade känslor jag läste en insändare i GP (se länk) tidigare i våras där man berättade att Sveriges största vindkraftpark med mellan 50 och 90 vindsnurror planeras mindre än en km från torpet. Var och en av snurrorna kommer ha en diameter på ca 100 m och uppskattningar gjorda är att de kommer att generera 40+ dB för fastigheter som ligger längre bort än våra. Jag skall reda lite mer i detta, men känner mig inte helt tillfreds för stunden.

I måndags gick jag så äntligen på semester, i alla fall i teorin. I praktiken har det dock inneburit jobb både i måndags och tisdags. Dessutom har andra jobbliknande saker upptagit en stor del av tiden fram tills idag, men hoppas att det nu skall lugna ner sig nu. Om inte annat så beställde vi en resa ner till Kreta från och med fredag nästa vecka. Om jag räknar bort resan till Franska Rivieran för ett par år sedan så skall detta bli den första sol-semestern för min del. Återkommer senare med rapport.

Nu har klockan passerat 12-slaget så idag är den dag jag alltid brukar bjuda på tårta. Får se om det kommer fram några fler ålderskrämpor med denna dag i år...

På återseende ,

(2006-07-13)