I väntan på våren

Varje årstid har sin charm, så även senvintern i Göteborg. Ena dagen är det strålande fint och fåglarna skriker sig hesa. Andra dagar gråmulet, snöslask och runt nollstrecket. Det kan liksom inte riktigt bestämma sig för om det är dags eller inte. Däremot verkar det som mina blommor bestämt sig för att våren är på gång, det kommer fullt med nya blad i och med att dagarna blir allt längre. Och MC-färsäkringen är numera betald, det måste väl betyda något?

Förra helgen hasade jag de nio milen från Sälen till Mora på 8.49. Ingen otrolig tid, men i alla fall en förbättring från förra året. Kanske var det tack vare det gedigna träningsprogrammet för i år; dryga 10 mil i spåret innan loppet... Med smärtorna nära i minnet lovar jag dyrt och heligt samma som förra året: Mycket mer träning inför nästa gång. Nu är det dock dags att börja tänka på Vätternrundan och Göteborgsvarvet. Snyltat länge på andras kort (tack Emma och Linda) och dragit på det in i det längsta, men nu är det i alla fall införskaffat - ett eget MultiMegaMax-kort på Friskis. Lovar härmed att ta mig i kragen... även vad gäller förberedelse inför klättersäsongen.

Sedan en tid tillbaka går jag med smärtor handleden. Troligen är det en förslitningsskada från för mycket knapprande på jobbet. Efter konsultande av sjukgymnast och ergonom såväl som läkare och lekman går jag numera på dunderpiller (dunderhonung i pillerform) och styrketränar/stretchar hela dagarna på jobbet. Då jag inte heter Bamse kan du kanske räkna ut vad som händer med magen. Nåja, det verkar i alla fall gå så sakteliga åt rätt håll. Med lite tur är det borta om ett halvår sägs det.

En annan utmaning nu är att hitta balansen mellan jobb och fritid. I en tid av mycket jäkt blir planeringen lidande. Eller kanske snarare så administrerar och planerar man till förbannelse utan att få något vettigt gjort. Allt för ofta är frustruationen nära till hands. Jag inser behovet av att finna balansen, den verkar dock undfly mig ju mer jag söker. Har kommit fram till är att jag behöver lära mig att bry mig mindre om det som inte fungerar. Det är bara så rackarn's svårt.

Det är i alla fall skönt att se allt fler vårtecken där ute!

< Tillbaka >