2002 övergår till 2003

2002 har varit ett förhållandevis händelserikt år. Kanske har det varit lite väl mycket att göra och lite för lite tid för vila.

I början av året bodde jag i USA, i Detroit närmare bestämt. Kan inte säga är en särskilt vacker stad, men den har ändå sin själ och charm på något sätt. Dessutom var det en utomordentlig lärorikt att se och leva i en lite annan kultur. Under tre månader arbetade jag på Lincoln för att utveckla samarbetet med Volvo. Framförallt i jobbet men även till viss del privat var denna tid mycket spännande och utmanande. Skulle inom en framtid kunna tänka mig att åka tillbaka och bo där en lite längre tid, i landet där allt i snitt är 50% större!

Tidigt i somras fick jag ett ryck och förverkligade något jag gått och drömt om sedan jag var 15. Jag köpte mig en motorcykel utan vare sig ha körkort eller ens skrivit in mig på körskola. Lagom till semestern fick jag två månader senare mitt körkort. Under en månad hann jag sedan köra nästan 400 mil. Därefter blev min svarta kärlek stulen och återfunnen lite drygt en vecka senare, repad och med trasig tank. Den är fortfarande inne för reparation men är förhoppningsvis klar till våren igen… ?

I nästan ett år fick jag gå och vänta på att den nya lägenheten skulle bli klar. Den första september var det i alla fall klart för inflyttning och jag måste säga att jag verkligen trivs. Under hela hösten har jag gått och småpillat med en massa saker i lägenheten och fortfarande finns mer kvar att göra. Men det är rätt behaglig terapi att snickra, funderar ibland på om jag inte skulle sadla om och bli snickare.

Det har blivit en del träning, även om det kunde ha varit lite mer av den varan. Den första klassikern är avklarad och jag har gått in på andra vändan. Under hösten har jag även börjat klättra. Få saker går upp mot en riktigt ordentlig materialsport!

Under året har det varit både upp och ner, men mestadels upp. Däremot har jag flera gånger sett hur svårt det är att bryta en cirkel (spiral) när man väl hamnat i den. Ibland har det varit jag, ibland människor i min närhet som hamnat i en. För att ta sig ur behöver man först se det utifrån och det kräver en del erfarenhet. Sen behövs det också styrka och envishet för att ta sig ur. Även om jag blivit mycket bättre på att hantera sådana situationer finns fortfarande en stor förbättringspotential.

Jag har även fått erfara att det kan vara jobbigt att gå först med fanan. Dels att bryta ny mark kräver sin insats för att försäkra sig om att man är på rätt väg. Sedan finns det de som inte tror på den föreslagna vägen och envist kämpar emot. En och annan kan nog försiktigt hålla med, men när det blåst snålt har jag ibland stå där själv. Däremot har jag blivit ännu mer övertygad om det som någon tröstade mig med en gång; ”Ibland är det någon som måste ta på sig den tunga bördan att gå först”.

Summeringen av året får sägas vara god. Mycket har som sagt blivit gjort men tack och lov återstår ännu mycket. Ibland lite väl lite tid över, det hade varit gott med lite vila och ro emellanåt. Jag tror man får acceptera att det periodvis är mycket att göra, men det viktiga är nog att det inte konstant ligger på samma nivå. Och med lite tur ser det ut att lugna ner sig framöver i alla fall.

 

Så nu är det alltså här, år 2003. Året då jag fyller 30. Har pluggat klart, eller nästan i alla fall. Har ett bra jobb, lägenhet och motorcykel. Är fortfarande i god form och tänker så förbli. Har ännu inte träffat mina barns mor, men känner ännu ingen förtvilan. Däremot känner jag en viss rastlöshet över något. Kanske över att jag inte alltid har balans i vardagen. Rastlösheten till trots tänker jag i alla fall möta dagen D med rak rygg. Jag skall stå där och med stadig blick möta förtvivlans kyliga leende. Sedan skall jag vända mig om och för att njuta av livet som ligger framför mina fötter. Det är många år kvar tills jag skall gå i pension. Och därefter kommer ju nästan lika många år till!

Om jag skall ha en plan för 2003 så får det bli att jaga mindre. Att stanna upp och njuta mer av dagen. Något nytt skall jag väl också ta mig för, det är med ett öppet sinne man utvecklas. Däremot blir det inget högt uppsatt mål om x nya saker. Sen skall jag också fokusera mer på de saker jag är bra på, inte bara på svagheterna. Därigenom skall jag förhoppningsvis finna en bättre balans!

T ills vi syns, Gott Nytt År på dig!

< Tillbaka >