Utanför blåser höststormarna som bäst, regnet smattrar mot rutan. Kan inte låta bli att tycka att det faktiskt är mysigt. Det ger anledning att tända ljus och sjunka in i en god bok, något jag sällan unnar min när solen skiner.

Och tiden rusar iväg som vanligt, ena veckan susar förbi snabbare än den andra. Tittar jag tillbaka lyckas jag i alla fall åstadkomma både ett och annat. Kanske kan jag rentav klara av allt jag satte upp i nyårsplanen, men det återstår fortfarande några stora saker.

De senaste månaderna har jag bland annat sprungit Lidingöloppet och fältstafetten. På Lidingöloppet hade hoppats komma ner under 2.30, men det blev några minuter över istället. Hade förutsättningar varit rätt hade det inte varit något stort problem, men det får väl bli nästa år istället. Har också gått på en kurs i kinesisk matlagning, en riktig höjdare vad gäller att vidga vyerna. Nog för att det är kul att laga mat och prova nya recept, men de kan man ju läsa sig till. Nej, vad som är mest givande är att bli visad av någon som är riktigt duktig, som ger tips och råd hur man får ut det mesta ur ingredienserna. Har även hunnit med att fylla frysen med årets skörd av äpplen i form av äpplemos. Det blev dryga 20 kg, så det borde räcka tills nästa höst i alla fall.

På gång närmast är som det ser ut en resa till USA, skall över och hälsa på Ford i Detroit. Inte den vackraste staden jag kan tänka mig, men det skall i alla fall bli spännande. På jobbet i övrigt ser det ut som läget kommer stabilisera sig på lite sikt. För egen del ser det ut som jag antingen kommer få ett spännande vad det än blir till slut. Det hänger i just nu, men inom den närmaste tiden verkar det kristallisera sig något riktigt bra.

Skrev i veckan på ett kontrakt för en ny lägenhet, däremot sker inte inflyttningen förrän om nästan ett år. På så sätt har jag möjlighet att gå och suga på karamellen om vad jag skall ha i lägenheten. Vad jag skall snickra. Vad jag skall köpa. Det är inte många minuters promenad jag flyttar, men ser verkligen fram emot att få flytta ner till vattnet till slut.

Det bästa med denna höst är nog ändå att jag fått upp bra styrfart. Ännu inte så jag känner omnipotensen omsluta mig, men ändock så jag får mer gjort än jag fått på flera år - detta trots en minskande insats dessutom. Satte mig ner i lugn och ro i somras och reflekterade över var jag står och vad jag vill. Det tillsammans med att jag ställt mig upp och sagt vad jag tycker verkar vara ett nästan oslagbart recept. Det enda är att jag ibland känner mig som lite av en gnällspik, men det är kanske något jag får ta. Skall inte klaga för mycket på det i alla fall.

Framöver ser det fortfarande mycket ljust ut. Det enda som förmörkar himlen nu skulle vara världsläget, men det är ju upp till mig att bara bestämma mig att se det positiva. Känner att jag kommer klara av det även om det stormar en del både i världen och i min direkta närhet.